En vecka klar, en vecka kvar.

En hel veckas detox är avklarad. Då återstår bara en vecka till, sen är det över. Kanske låter som om jag är negativ nu, men det är jag verkligen inte. Fast jag känner mig inte frisk och kry direkt. Kan ju ha att göra med att jag inte har rökt ett enda bloss på snart TVÅ veckor, och alla som någonsin slutat röka vet ju att processen med flimmer-hår som växer ut inte är så kul. Tror även min kropp reagerar på att den inte får så mycket kolhydrater som den är van vid, och symptomen blir att jag känner mig förkyld. Men jag ger inte upp för det. Kändes likadant då jag körde LCHF första gången, så jag vet att det går över. För övrigt börjar jag se resultat i dieten. Har gått ner en del i vikt och äter mindre portioner än förut och blir ändå mätt. En vecka kvar… Sen blir det kräftskiva och då ska jag dricka alkohol för första gången på tre veckor. Frågan är om jag kommer feströka eller inte…?

Bara en bild på typisk detox-mat. Mums!

Andra dagen

snart över. Redan idag har det varit betydligt jobbigare än igår. Känner ett konstant sug efter allt som jag inte får äta och dricka (och röka för den delen). Men, min underbara sambo gjorde det lite bättre genom att laga en fantastisk middag som åts med glupsk aptit. Jag tror att detoxen börjar ta skruv också. Meningen är ju att man ska bli av med en massa gifter i kroppen genom att svettas och… få ut vätska ur kroppen på andra sätt 🙂 Idag känns det som om jag inte gjort annat än att just svettas och springa till toaletten. Och jag känner mig slö i kroppen. Antar att det kommer vara så här ett tag till innan kroppen vant sig, och det ska visst ta ca två veckor har jag hört. /Håkis

Dagens mumsiga middag

Första dagen

av detox-perioden avklarad! Det var ju inte så farligt, tycker jag just nu 🙂 Äta massa frukt, grönsaker och nyttiga frön. Och så allt vatten som ska drickas. Och nyttigt te också. Som sagt, det var ju inte så farligt, den första dagen. Men något säger mig att om några dagar kommer det kännas. Suget efter onyttiga saker. Öl, chips, en cigarett och alla andra frestelser som finns där ute. Tur att jag har stöd av Elsa, som även hon detoxar sig. Och efter de här två veckorna ska jag försöka köra stenhårt på LCHF. Mådde ju faktiskt toppen sist jag provade och jag vill må så igen. Ska även förhoppningsvis köpa simkort på fredag. Börja röra lite mer på mig. Kan ju behövas. Nu är det snart dags för lite grönt te så jag önskar er alla en trevlig afton. På återseende. /Håkis

Detox-frukost bestående av frukt och lin-frön

I gamla hjulspår, med nya däck.

Det känns faktiskt skönt att vara tillbaka. Tillbaka där jag var för flera år sedan. Tillbaka i gamla hjulspår. Jobba på gruppbostad, vara ledig i veckan, försöka sig på dieter och att börja träna, slippa läxor och allt det som jag hade för typ fyra, fem år sedan. Har saknat det utan att vet om det. Och nu kommer hösten också. Jag är ju en av dem som tycker om och uppskattar alla årstider lika mycket, och nu är det dags att sitta på fik och dricka te i höstmörkret. Eller stanna inne en hel dag och kolla på film samtidigt som regnet öser ner där ute. Som sagt, gamla hjulspår. Men nya däck? Jo, man kan säga att jag har två nya däck. Det första är teckenspråket som jag har lärt mig och får använda både på jobbet och hemma. Det andra ”nya däcket” är självklart min Elsa. Det är så underbart att ha någon att dela alla vanliga rutiner med. Någon att fika med, försöka följa dieter med, se film med och bara mysa in i evigheten. Idag börjar min gamla klass i skolan igen efter sommaren. Jag sitter på jobbet och känner att ja, jag är ta mig fan riktigt lycklig. Mycket tack vare dig, Elsa, men även tack vare de gamla hjulspåren och att jag inte behöver återvända till någon skola. Självklart kommer jag sakna klassen, men det finns så mycket mer som jag INTE kommer sakna. Det var allt för idag! Och glöm inte att dansa i regnet ibland. / Håkis

Hemmakväll

När flickvännen är borta står chipsskålen på bordet! Mums va det är gott att vara onyttig ibland. Men snart är det slut med det, för på måndag börjar vi två veckors detox. Efter det tänkte jag ge mig på LCHF igen. Hoppas det går bättre än sist…

Det är över nu.

Jaha, då var vecka 32 slut. Medeltidesveckan är över, igen, och det är dags att åka hem. De sista turisterna åker med båten idag och vi lämnar gotland lite mer förstört än det var innan. För säkert har några kissat på muren, slagit sönder saker, bråkat på stan och levt rövare. Förr blev jag sur på dem som gjorde så, men nu tror jag att jag levt i Stockholm för länge, för jag har slutat bry mig. Det ska alla fall bli skönt åka hem. Hem till storstan, stressen, jobbet, rutinerna. Allt det som det för bara någon vecka sedan var så skönt att komma bort ifrån.

En intressant tanke som jag får är att för mig som gotlänning börjar alltid hösten måndagen vecka 33. Det har alltid varit så att när medeltidsveckan är slut är det tomt i Visby. Alla marknadsstånd är borta, vissa butiker har stängt och på restauranger och fik sitter bara de gamla stammisarna kvar. Om jag tänker tillbaka på förra året då jag inte åkte till gotland, kändes det ändå som att hösten började den där måndagen. Och det gör den idag också. Lustigt…

Så, so long Gotland! Vi ses igen. Och glöm inte, borta bra, men hemma bäst!

/Håkis

Invigning av medeltidsveckan

Jaha, då var man på öin igen då. Och idag invigdes medeltidsveckan. Jag och min kära mor begav oss i vanlig tur ner till kruttornet för att lyssna på ”borgmästaren” och hans tal. Det var som vanligt mycket folk och som vanligt när det är mycket folk så beter sig folk som djur i flock. En går åt ett håll och alla följer, för de tror att det händer något där den första gick. Varför skulle han annars ha gått dit? Bara en lite parentes och inget som jag stör mig på, men man borde kunna göra ganska intressanta experiment på folk i klunga 🙂

Sedan gick vi som vanligt på marknaden. Även där var det mycket folk och som vanligt var allt väldigt dyrt. Vi köpte brända mandlar, gick ett varv runt marknaden, träffade några man känner och sen åkte vi hem. Allt, som tidigare nämnt, som vanligt. Något som dock inte är så vanligt var regnskuren som kröp sig på oss. Det började med några droppar, och nu i skrivandets stund öser det ner. Stora, blöta, mysiga vattendroppar från himlen. Jag tycker om regn, även om jag är ute i det. Nog sagt om den saken.

Som vanligt blir jag även bortskämd med mammas hemlagade mat. Snart ska det ätas ugnstrull. Mums! Ikväll blir det bakad potatis och någon gång i veckan ska hon göra revbenspjäl. Och det blir INTE ICAs färdiggrillade. Nej då, hon penslar och fixar och grillar i ungnen själv.

Så, för att avsluta dagens bloggande, må väl och gå i frid!

 

/Håkis

Stranger days

För ett tag sedan hade jag en dröm som jag nu tänkte dela med mig av. Då jag först skrev ner drömmen var den på svenska, men jag insåg snabbt att det bästa sättet att fånga känsla jag var ute efter var att skriva om den på engelska. Har även ändrat lite i handlingen för att den ska fungera som text. Mycket nöje.

 

Strange days

 

As we enter the scene he is standing on the porch to a great, white house, wearing a red short-sleeved shirt and blue jeans. He takes up a cigarette, puts it in his mouth and lights it. In the background “The End” by The Doors is playing.

He starts walking down the grabble path in front of the house. The sky is blue and it’s warm outside. The sun is shining and small dribbles of sweat are running down his forehead. Around him on the grass there are dead soldiers. Throats cut of, limbs torn of. The stench of death tickles his nose.

He comes to the gate. When stepping through it, the scene changes. It is now night. A warm summer’s night. The streetlights are lit. The music has stopped. A voice speaks from nowhere. “Baghdad” it says in a slow, dark fashion. “Baghdad”.

He walks across the street and is now standing in front of another house. It’s a different house then the one he came from. What was he doing there? No memory is found.

He can hear something coming down the street now. As he turns around he sees a clown doing cartwheels past him. Not a happy clown, but what clown is happy these days? Who could be, whit what’s going on and all?

He opens the door to the house and steps into a bedroom. Smoke-stained walls and a bed in the corner. He lights another cigarette and walks over to the bed. Someone is lying under the crisp, white sheets. “Who’s there?” he asks, afraid that it might be the monster chasing him. “It’s me” says the person and reveals himself. It’s his long-time friend, and he calms down. He knows now that all is well .He is safe here with his friend. Always have been. “Come. Lay down beside me” the friend speaks with a calm, warm voice. “I’ll take care of you.” He puts out the cigarette on his own arm and lies down. “Baghdad” says the mysterious voice again, “Baghdad”.

Lying in the bed, his friend not there anymore, staring at the wall at the foot-end. It’s warm. The room its light up by candles in every corner. Moving pictures on the wall. “A movie” he says to him self. “What is it about” he continues. On the wall he can see an ancient city in the dessert. People with different clothes appear, and go away. Camels. A voice-over speaks. He can not make out the words he hears. And then the voice says “Baghdad”. Why does it sound so familiar? Why?

He turns over in the bed, facing the wall. A forest appears in front of him. A warm forest, full of sunlight and birds, singing. He takes his hand and gently moves it through the wall, into the forest. The soft breeze gently touching his skin. Southing.

Suddenly, a rapping on the door! He jumps out of the bed. “Who’s there” he whispers. No answer. He takes his time, crossing the wooden floor to the door. Again, the rapping on the door! “Who’s there” he whispers again, barely making a sound. Still, no answer. Slowly, gently, he turns the doorknob. The street is empty, early morning. A clown is doing cartwheels down the street. “It’s not a happy clown” he says to him self, “but who could be, in these days?”

He closes the door again and turns around. The movie on the wall is still running. “Baghdad” the voice repeats. “Baghdad” he says to him self. “Where have I heard that before?” “Baghdad” he repeats. “Baghdad… Baghdad… bagh dad… bag dad. But what does it mean?” Outside, a clown is doing cartwheels down the street.

He sits down on the bed again, lights another cigarette. His friend sits beside him. “I can not stay” the friend says, “I have other things to do, and I can not baby-sit you forever. Its time that you grow up little brother, and take care of this problem”. “But there is no problem”, he replies “as long as you stay with me”. The friend stands up, shaking his head, and leaves through the front door. Before the door closes he can see a clown doing cartwheels down the street. “It’s not a happy clown” he says to him self, “but who could be happy when I haven’t solved the problem yet?”

Sitting on the bed, suddenly he can feel something dripping on his leg. He looks down and sees something red on his blue jeans. “Blood? Paint?” he wonders with a frown. He tastes it, only to realize that it is blood! He looks up at the ceiling. Dead soldiers hanging on meat-hooks over him. Blood, now flowing down from their molested bodies, covers the floor, the bed and him. It’s flooding the room! He panics and runs to the door. He tries to open it but it’s locked! He looks around in the room and finds another door to his left. “Baghdad” the voice-over says calmly.

He pulls the other door open, and finds him self standing on a porch. Behind him is a great house. Beautiful weather today. The sun is shining from a clear-blue sky.

As we exit the scene he takes up a cigarette, puts it in his mouth, and lights it. In the background “The End” by the Doors is playing.